Tvätt

När vår äldste son var nyfödd var vi med i en föräldragrupp, där vi utbytte erfarenheter av olika slag. Bl a fick vi ta del av en mammas förtvivlan över all tvätt som blev när man hade en liten bebis. Maken och jag tittade förvånat på varandra och undrade vad i hela friden hon pratade om. Vi förstod ingenting. Visst, det blev ju mer tvätt när man var tre än när det bara var maken och jag. Men så farligt var det väl ändå inte... Och vad hade de för extrema renlighetskrav? Jag menar; den förtvivlade mamman talade om att hon bytte kläder på sin unge upp till - håll i er - fyra gånger! Varje dag! Hade de inget bättre att fylla sin tid med?

2,5 år senare gjorde dottern entré i denna värld. Hon lärde oss per omgående något mycket viktigt och värdefullt; barn är olika. Dottern hade för vana att först äta en hel portion modersmjölksersättning och sedan omdelbart kräkas upp i princip hela innehållet. Omgång nummer två behöll hon dock oftast, vilket vi var mycket tacksamma för. Och jag kan nu avslöja att jodå, det blev en hel del tvätt i det Alexanderssonska hemmet.

När barnen började dagis kunde vi raskt konstatera att de vann ligan "Smutsigast på dagis" med hästlängder. Båda två. En av mina gamla elever hade en devis som han hade fått med sig hemifrån. Den tröstade mig många gånger vid dagishämtningarna;


Smutsiga barn är glada barn!


Detta sa jag till dagispersonalen med ett tillkämpat leende och försökte låtsas att dottern inte alls hade ätit ett kilo grus idag. Igen.

Det stora misstaget man gör är att man tänker att det blir ju mycket bättre när de blir äldre. Tja, jag vet inte riktigt. De har visserligen slutat käka grus men jag tror det är minst lika mycket tvätt nu som då... Fattar inte hur Alma Svensson i Katthult och Kristina från Duvemåla bar sig åt. Jag har i alla fall en tvätt maskin!