Om att förbereda sig

Det är söndag morgon. Dottern och jag förbereder oss för att åka på högmässa till Birgittakyrkan. Vi förbereder oss på olika sätt.

Jag förbereder mig främst genom att hålla koll på klockan. När måste vi klä på oss? Hinner jag plocka undan frukosten? När måste vi senast åka för att komma i tid? Finns det parkeringsplats?

Dottern förbereder sig på annat sätt. Hon klurar på om hon ska ha diadem, vilka smycken som passar till vad o s v. Till saken hör att dottern i vanliga fall inte ägnar sitt utseende särskilt mycket uppmärksamhet. Skönt tycker jag. Hon är ju inte så gammal. Men när vi ska till Birgittakyrkan är det annorlunda. Kanske har det att göra med att jag sedan hon var liten brukade klä upp henne lite extra när vi skulle till kyrkan. Tog gärna på henne finklänningen och finskorna.

Vi förbereder väl oss alla vid olika tillfällen i livet och på olika sätt. I 10 år var jag med i scouterna. När man är scout är man ibland på hajk (övernattning) eller läger. Då avslutar man ofta dagen med lägerbål. Ibland ska man då uppträda med t ex en sketch eller en sång. Man anmäler sitt deltagande till en ledare och när det är vår tur sjunger de andra scouterna:


De bara förbereder sig, reder sig, reders sig. De bara förbereder sig, reder sig.


Jag gillade det. Förutom att det gav oss lite tid att faktiskt förbereda oss så gav det mig en känsla både av trygghet och förväntan. Snart är det vår tur. Inte riktigt än men snart.

Så tror jag det var för både dottern och mig idag på morgonen. Vi kände oss både trygga och förväntasfulla. Snart ska vi åka iväg. Inte riktigt än, men snart.

Min personliga åsikt är att förberedelse ska användas med måtta. Man kan - och ska - inte förbereda allt här i livet. Det är omöjligt och inget jag strävar efter. Men att ibland förbereda sig - både fysiskt - och mentalt - kan underlätta.

Just nu förbereder jag mig inte för löparrundan i morgon. Det tar jag i morgon. Däremot förbereder jag mig för att duscha dottern. Sedan tar vi kvällen. God afton!