Var inte rädd

För ett par dagar sedan fick jag ett infall och började leta psalmer på Spotify. Då hittade jag en jättefin inspelning av psalm 256; "Var inte rädd" med Lasse Englund, Toni Holgersson och Irma Schultz Keller. Jag tog med mig mobilen ut i köket och lyssnade på den medan jag lagade mat. En känsla av frid ifann sig som jag inte kännt på länge.

Slå gärna upp den i psalmboken och läs texten eller lyssna på den på nätet.

Här kommer första versen;

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Med dessa ord vill jag önska

Trevlig Helg

Men för säkerhets skull tar vi det en gång till!

Så skulle det till slut ske. Detta nya, stora, märkvärdiga. Dottern skulle ha sin första blockflöjtslektion. Med bestämda steg styrde vi kosan mot kulturskolan i Kalmar, våning tre, rum nummer sju. Med alldeles ny blockflöjt och rosa nalle-fodral var dottern mycket nöjd och förväntansfull. Lektionen varade i tjugo minuter. Jag hade flera gånger tänkt tanken att man kan ju inte hinna med särskilt mycket på bara tjugo minuter. Där hade jag fel. Det var dessutom ingen gruppundervisning utan bara dottern och läraren. Lyxigt! Läraren var mycket lugn och metodisk. Jag vet inte om ni har sett reklamen på TV för avtalspension för kommunanställda. Den där en musiklärare står och dirigerar en ungdomsorkester som spelar Beethovens femma (Ödessymfonin). Ungdomarna kämpar på men det låter bedrövligt. När de är färdiga, ler läraren vänligt och så säger han med lugn stämma; Bra, det låter bra! Men för säkerhets skull tar vi det en gång till! Jag fick känslan av att dotterns lärare var lite av samma kaliber. I morgon blir det materialvård. Då ska flöjten oljas in och behandlas efter konstens alla regler.

Förvånad

För ett par veckor sedan var jag, maken, sonen och dottern på Hallands Väderö. Det är en ö (!) som är ett naturreservat och ligger ute i havet utanför Torekov i Skåne. Ön är bl a känd för sitt rika djur- och naturliv. Det tar ungefär tjugo minuter att ta sig dit med båten som går från hamnen. Vid luckan där man köper sin biljett är det uppsatt en tydlig skylt där det står att man inte kan betala med kort i den lilla kiosken som finns på ön. När vi kommer i land med båten bestämmer vi oss för att gå upp till kiosken och köpa oss vars en glass. Många tänker samma tanke och vi hamnar följaktligen i kö. Paret framför oss har inte uppmärksammat skylten vid biljettluckan i Torekovs hamn. Men för säkerhets skull sitter det även en skylt innanför kioskens glasruta.Döm om vår förvåning när vi blir vittne till följande scen som utspelade sig framför oss: Kvinnan får syn på skylten och vänder sig om till sin respektive och säger: - Älskling! De tar inte kort! Vad ska vi göra? Varpå mannen svarar: - Vänta! Jag fixar det! Mannen går fram till luckan och säger till tjejen i kiosken: -Var finns bankomaten? Varpå tjejen i kiosken utbrister; - Va?!

Dammtussarna under sängen

Idag var maken och jag en sväng på stan för att göra lite ärenden. Då hittade jag en jättefin liten tavla som jag köpte. På den stod det:

"Dammtussarna under sängen är änglarnas små tofflor"

Jag ställde tavlan i sovrumsfönstret. Nästa gång som jag inte städar ska jag titta på den. Tyckte att det var ett så härligt ordstäv. Jag tillhör nämligen den skaran människor som gärna har det rent och fint omkring mig , men som ofta prioriterar andra saker i livet än just städningen. Visst lät det bra? Skämt å sido; jag är väl som de flesta. Jag försöker väl hålla någon sorts rimlig ordning, men städningen får inte blir för viktig. Ibland säger min dotter till mig att nu behöver det städas! Ja, och då får man helt enkelt svara lite svävande att jaa, det ska vi göra någon dag. Man vill ju inte lova för mycket...

I morse kom dottern in till mig i sovrummet. Så ställde hon sig vid fönstret och tittade ut. Sen sa hon:

"Vad är vintern bra för egentligen?"

- Jaa, vad är den bra för egentligen, sa jag. Jag gillar att svara med en motfråga. Då får den andra personen tänka till lite. Dottern stod tyst en stund sedan sa hon: - I alla fall. Till sommaren ska jag hyra kanin!

Säkert har vi vintern till just detta; att göra upp planer för ljusare tider. Själv hade jag lite svårt att omedelbart komma på ett svar på hennes fråga. Vad är vintern bra för egentligen?? Har väl inte riktigt tänkt på det viset om vinetrn. Jag tänker att vintern är något som kommer efter hösten och innan våren. Det är en årstid helt enkelt. Men vad den är bra för? Jo, kanske... Den är ju bra för att då kan man åka pulka, dricka varm choklad ute, få paket av tomten och klaga på snöröjningen.

Vad tycker du vintern är bra för egentligen?

Motigt

Oj, oj,oj. Idag var det nära att det inte blev någon löpträning. Har dragits med huvudvärk mest hela dagen. Dessutom förstod sjuka dottern inte alls vad mamma menade när hon påstod att det nog kunde göras lite skolarbete så hon inte kommer efter så mycket när hon är hemma. Mamsen fick ta fram allvarliga rösten och se då gick det till slut.

Vad gäller huvudvärken var den mer svårbemästrad. Det hjälpte inte alls med Ipren och Panodil. Men efter eftermiddagsfikat kändes det som det lättade något. Och sedan tog jag till ett av mina favoritknep. Man tänker så här:

"OK, jag har ont i huvudet, men jag ska ta på mig träningskläderna och gå ut genom dörren och sedan får vi se."

Det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Och faktum är att jag inte kände av huvudvärken alls under löparrundan. Så nu känner jag mig rätt nöjd.

Nu ska jag ta en dusch och sedan blir det middag. Därefter tar kvällen vid med läxläsning, kvälls-te och Bygglov på fyran.

 

Trötter

Har inte gjort speciellt mycket idag och ändå känner jag mig så vansinnigt trött. Försöker vila så mycket jag kan, men det är ju ändå en del måsten. Fast jag har blivit bättre på att inte ha så många måsten. Har fått lära mig det den hårda vägen, då jag gick in i väggen för några år sedan. Så visst, det är bättre. Man får försöka tänka på vad som verkligen är nödvändigt och sålla bort resten. Någon som känner likadant?

Dottern är hemma idag eftersom hon är sjuk. När jag väckte sonen i morse frågade han direkt efter lillasyster. Jag sa att hon var sjuk och att hon fortfarande låg och sov. Han ville promt att hon skulle vara med och väcka honom. Åh, vad gullig han är! tänkte jag lyckligt. Ända tills sonen förklarade att anledningen till att han ville bli väckt av lillasyster var att han hoppades på att hon skulle smitta honom så att han slapp att gå till skolan... Hrmpf!

Tvätt

När vår äldste son var nyfödd var vi med i en föräldragrupp, där vi utbytte erfarenheter av olika slag. Bl a fick vi ta del av en mammas förtvivlan över all tvätt som blev när man hade en liten bebis. Maken och jag tittade förvånat på varandra och undrade vad i hela friden hon pratade om. Vi förstod ingenting. Visst, det blev ju mer tvätt när man var tre än när det bara var maken och jag. Men så farligt var det väl ändå inte... Och vad hade de för extrema renlighetskrav? Jag menar; den förtvivlade mamman talade om att hon bytte kläder på sin unge upp till - håll i er - fyra gånger! Varje dag! Hade de inget bättre att fylla sin tid med?

2,5 år senare gjorde dottern entré i denna värld. Hon lärde oss per omgående något mycket viktigt och värdefullt; barn är olika. Dottern hade för vana att först äta en hel portion modersmjölksersättning och sedan omdelbart kräkas upp i princip hela innehållet. Omgång nummer två behöll hon dock oftast, vilket vi var mycket tacksamma för. Och jag kan nu avslöja att jodå, det blev en hel del tvätt i det Alexanderssonska hemmet.

När barnen började dagis kunde vi raskt konstatera att de vann ligan "Smutsigast på dagis" med hästlängder. Båda två. En av mina gamla elever hade en devis som han hade fått med sig hemifrån. Den tröstade mig många gånger vid dagishämtningarna;


Smutsiga barn är glada barn!


Detta sa jag till dagispersonalen med ett tillkämpat leende och försökte låtsas att dottern inte alls hade ätit ett kilo grus idag. Igen.

Det stora misstaget man gör är att man tänker att det blir ju mycket bättre när de blir äldre. Tja, jag vet inte riktigt. De har visserligen slutat käka grus men jag tror det är minst lika mycket tvätt nu som då... Fattar inte hur Alma Svensson i Katthult och Kristina från Duvemåla bar sig åt. Jag har i alla fall en tvätt maskin!