Dammtussarna under sängen

Idag var maken och jag en sväng på stan för att göra lite ärenden. Då hittade jag en jättefin liten tavla som jag köpte. På den stod det:

"Dammtussarna under sängen är änglarnas små tofflor"

Jag ställde tavlan i sovrumsfönstret. Nästa gång som jag inte städar ska jag titta på den. Tyckte att det var ett så härligt ordstäv. Jag tillhör nämligen den skaran människor som gärna har det rent och fint omkring mig , men som ofta prioriterar andra saker i livet än just städningen. Visst lät det bra? Skämt å sido; jag är väl som de flesta. Jag försöker väl hålla någon sorts rimlig ordning, men städningen får inte blir för viktig. Ibland säger min dotter till mig att nu behöver det städas! Ja, och då får man helt enkelt svara lite svävande att jaa, det ska vi göra någon dag. Man vill ju inte lova för mycket...

I morse kom dottern in till mig i sovrummet. Så ställde hon sig vid fönstret och tittade ut. Sen sa hon:

"Vad är vintern bra för egentligen?"

- Jaa, vad är den bra för egentligen, sa jag. Jag gillar att svara med en motfråga. Då får den andra personen tänka till lite. Dottern stod tyst en stund sedan sa hon: - I alla fall. Till sommaren ska jag hyra kanin!

Säkert har vi vintern till just detta; att göra upp planer för ljusare tider. Själv hade jag lite svårt att omedelbart komma på ett svar på hennes fråga. Vad är vintern bra för egentligen?? Har väl inte riktigt tänkt på det viset om vinetrn. Jag tänker att vintern är något som kommer efter hösten och innan våren. Det är en årstid helt enkelt. Men vad den är bra för? Jo, kanske... Den är ju bra för att då kan man åka pulka, dricka varm choklad ute, få paket av tomten och klaga på snöröjningen.

Vad tycker du vintern är bra för egentligen?

Motigt

Oj, oj,oj. Idag var det nära att det inte blev någon löpträning. Har dragits med huvudvärk mest hela dagen. Dessutom förstod sjuka dottern inte alls vad mamma menade när hon påstod att det nog kunde göras lite skolarbete så hon inte kommer efter så mycket när hon är hemma. Mamsen fick ta fram allvarliga rösten och se då gick det till slut.

Vad gäller huvudvärken var den mer svårbemästrad. Det hjälpte inte alls med Ipren och Panodil. Men efter eftermiddagsfikat kändes det som det lättade något. Och sedan tog jag till ett av mina favoritknep. Man tänker så här:

"OK, jag har ont i huvudet, men jag ska ta på mig träningskläderna och gå ut genom dörren och sedan får vi se."

Det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Och faktum är att jag inte kände av huvudvärken alls under löparrundan. Så nu känner jag mig rätt nöjd.

Nu ska jag ta en dusch och sedan blir det middag. Därefter tar kvällen vid med läxläsning, kvälls-te och Bygglov på fyran.

 

Trötter

Har inte gjort speciellt mycket idag och ändå känner jag mig så vansinnigt trött. Försöker vila så mycket jag kan, men det är ju ändå en del måsten. Fast jag har blivit bättre på att inte ha så många måsten. Har fått lära mig det den hårda vägen, då jag gick in i väggen för några år sedan. Så visst, det är bättre. Man får försöka tänka på vad som verkligen är nödvändigt och sålla bort resten. Någon som känner likadant?

Dottern är hemma idag eftersom hon är sjuk. När jag väckte sonen i morse frågade han direkt efter lillasyster. Jag sa att hon var sjuk och att hon fortfarande låg och sov. Han ville promt att hon skulle vara med och väcka honom. Åh, vad gullig han är! tänkte jag lyckligt. Ända tills sonen förklarade att anledningen till att han ville bli väckt av lillasyster var att han hoppades på att hon skulle smitta honom så att han slapp att gå till skolan... Hrmpf!

Tvätt

När vår äldste son var nyfödd var vi med i en föräldragrupp, där vi utbytte erfarenheter av olika slag. Bl a fick vi ta del av en mammas förtvivlan över all tvätt som blev när man hade en liten bebis. Maken och jag tittade förvånat på varandra och undrade vad i hela friden hon pratade om. Vi förstod ingenting. Visst, det blev ju mer tvätt när man var tre än när det bara var maken och jag. Men så farligt var det väl ändå inte... Och vad hade de för extrema renlighetskrav? Jag menar; den förtvivlade mamman talade om att hon bytte kläder på sin unge upp till - håll i er - fyra gånger! Varje dag! Hade de inget bättre att fylla sin tid med?

2,5 år senare gjorde dottern entré i denna värld. Hon lärde oss per omgående något mycket viktigt och värdefullt; barn är olika. Dottern hade för vana att först äta en hel portion modersmjölksersättning och sedan omdelbart kräkas upp i princip hela innehållet. Omgång nummer två behöll hon dock oftast, vilket vi var mycket tacksamma för. Och jag kan nu avslöja att jodå, det blev en hel del tvätt i det Alexanderssonska hemmet.

När barnen började dagis kunde vi raskt konstatera att de vann ligan "Smutsigast på dagis" med hästlängder. Båda två. En av mina gamla elever hade en devis som han hade fått med sig hemifrån. Den tröstade mig många gånger vid dagishämtningarna;


Smutsiga barn är glada barn!


Detta sa jag till dagispersonalen med ett tillkämpat leende och försökte låtsas att dottern inte alls hade ätit ett kilo grus idag. Igen.

Det stora misstaget man gör är att man tänker att det blir ju mycket bättre när de blir äldre. Tja, jag vet inte riktigt. De har visserligen slutat käka grus men jag tror det är minst lika mycket tvätt nu som då... Fattar inte hur Alma Svensson i Katthult och Kristina från Duvemåla bar sig åt. Jag har i alla fall en tvätt maskin!

Om att förbereda sig

Det är söndag morgon. Dottern och jag förbereder oss för att åka på högmässa till Birgittakyrkan. Vi förbereder oss på olika sätt.

Jag förbereder mig främst genom att hålla koll på klockan. När måste vi klä på oss? Hinner jag plocka undan frukosten? När måste vi senast åka för att komma i tid? Finns det parkeringsplats?

Dottern förbereder sig på annat sätt. Hon klurar på om hon ska ha diadem, vilka smycken som passar till vad o s v. Till saken hör att dottern i vanliga fall inte ägnar sitt utseende särskilt mycket uppmärksamhet. Skönt tycker jag. Hon är ju inte så gammal. Men när vi ska till Birgittakyrkan är det annorlunda. Kanske har det att göra med att jag sedan hon var liten brukade klä upp henne lite extra när vi skulle till kyrkan. Tog gärna på henne finklänningen och finskorna.

Vi förbereder väl oss alla vid olika tillfällen i livet och på olika sätt. I 10 år var jag med i scouterna. När man är scout är man ibland på hajk (övernattning) eller läger. Då avslutar man ofta dagen med lägerbål. Ibland ska man då uppträda med t ex en sketch eller en sång. Man anmäler sitt deltagande till en ledare och när det är vår tur sjunger de andra scouterna:


De bara förbereder sig, reder sig, reders sig. De bara förbereder sig, reder sig.


Jag gillade det. Förutom att det gav oss lite tid att faktiskt förbereda oss så gav det mig en känsla både av trygghet och förväntan. Snart är det vår tur. Inte riktigt än men snart.

Så tror jag det var för både dottern och mig idag på morgonen. Vi kände oss både trygga och förväntasfulla. Snart ska vi åka iväg. Inte riktigt än, men snart.

Min personliga åsikt är att förberedelse ska användas med måtta. Man kan - och ska - inte förbereda allt här i livet. Det är omöjligt och inget jag strävar efter. Men att ibland förbereda sig - både fysiskt - och mentalt - kan underlätta.

Just nu förbereder jag mig inte för löparrundan i morgon. Det tar jag i morgon. Däremot förbereder jag mig för att duscha dottern. Sedan tar vi kvällen. God afton!

Nyårslöftet

Den 31 december 2012 var det barmark och plusgrader här i Kalmar. Man hörde människor prata om att nu är nog våren på gång. Självklart hör jag till den skaran människor som är tillräckligt klok för att förstå att våren inte är här. Och ändå....

Någonstans slog det nog lite slint bland mina små grå för just den dagen bestämde sig Fru Alexandersson för att nu är det dags att dra i gång löpträningen på allvar. Och då, bara dagar senare, bestämde sig vår Herre för att bädda in även södra delarna av landet i ett rejält snöstäcke.

Nu får ni inte tro att det rör sig om några längre sträckor som ska avverkas i en viss hastighet. O, nej. Men utmaningen är tillräcklig ändå. Fast jag måste säga att det har gått över förväntan. Jag följer ett nybörjarprogram där man varvar raska (nåja) promenader med löpning. Successivt ökar man sedan andelen löpning tills man till slut orkar springa 5 km eller 30 minuter. Visst låter det bra? Men det krävs lite jädrar anamma för att ro det hela i land. Idag kände jag att det krävdes lite extra jävlar anamma; det var hyfsat kallt, ett rejält täcke med nysnö och naturligtvis hade en lagom frisk snålblåst bestämt sig för att göra mig sällskap.

Men det är en häftig känsla när man väl har tagit sig utanför dörren och faktiskt är igång. Och ännu häftigare är det när man är inne i stugvärmen igen och sitter vid datorn och bloggar om det.

Nu ska jag avnjuta ett bastubad och därefter tar TV-kvällen vid med barnen. Ha det nu bra alla så hörs vi!

Det är kallt och det knarrar under skorna

-16 grader Celcius visade gradstocken i går morse när jag kom ut i köket för att göra frukost. Det var t o m så kallt att vi blev omnämnda på riksvädret.

I Kalmarposten skrev en krönikör att det förmodligen var så att vi vuxna tyckte det var tråkigt att det kom så mycket snö och att barnen jublade. Då är det som jag misstänkt länge. Jag är nog rätt barnslig. Jag tycker det är supermysigt med snö. Jag är t o m ute och löptränar i den. Jag tycker liksom att när det är januari så ska det vara snö och kallt. Har lite svårt att förstå dem som för ett par veckor sedan började prata om att våren är här.

I går hände det annars inte så mycket. Jag var helt slut så jag försökte göra så lite som möjligt. Har försökt ta igen en del idag i stället. Har bl a dammsugit. Jag misstänker att jag får rinnsnuva när det blir för smutsigt och dammigt här hemma. Så jag tänkte att jag provar med att städa. Tycker redan att jag märker en förbättring.

I kväll har det varit lugnt. Maken nattade dottern och sedan körde han till jobbet. Själv har jag tittat på "Antikrundan" och ska strax gå och lägga mig. Jag läser lite ur Karin Brunk Holmkvists bok "Kaffe med musik" och sedan är det God Natt!

Vardagshjälte

En vardagshjälte för mig är någon som gör något stort mitt i vår vanliga vardagslunk. Någon som gör något för någon annan och inte bara tänker på sig själv. Någon som ställer upp. På Tv kan vi se vardagshjältar hyllas på TV-galor. Jag tycker det är bra. Men man får inte glömma bort alla dem som inte syns i TV.

Idag vill jag lyfta fram min egen lilla vardagshjältinna. I höstas bestämde maken och jag oss för att bara ha en bil i drift. Det blir en del pusslande och vi får alla anpassa oss. Kanske särskilt dottern. Så vad gör hon när pappa åker till jobbet tidigt på tisdagsmorgonen och mamma inte kan följa henne till skolan?  Jo, hon klär på sig alla vinterkläder så klart, på med reflex-väst och så tunga ryggan med alla gympakläder och så pulsar hon i väg genom decimeterdjup nysnö. Att se en kavat 8-åring traska iväg 1,5 kilometer i gryningen är något speciellt. Jag tror att detta är något bra. I alla fall för vår dotter. Hon gillar att ta ansvar och känna att hon växer med uppgiften.  Jag fick dock sätta stopp på hennes planer att dessutom ta med sig hjälm och snowglider. Jag kände att uppgiften var stor nog, även utan snowglider att släpa på.

Vilka vardagshjältar har du runt omkring dig?

Gratis lycka

Många saker som gör mig lycklig är gratis. Som att gå på högmässa i Dörby kyrka på söndagkvällen och lyssna på prästen när han predikar med inlevelse och engagemang. De tända marschallerna utanför kyrkan visade vägen på ett vackert och stämningsfullt sätt.

Att ha julat ut julen gör mig också i någon mån lycklig. Härligt att vara färdig med det! Och samtidigt en lite tom känsla i kroppen. Vad ska hända nu? Det är ju långt till påsk... Men där emellan kommer fastan, min och dotterns födelsedag, semlor och våfflor och projekt att ta tag i .

Gratis lycka är också att gå till biblioteket och få låna om en deckare som jag inte hunnit läsa. Lånade även lite tidningar till dottern, Skumtimmen av Johan Theorin till maken och Guiness rekordbok 2013 till sonen.

Att få inleda dagen med att i vintermörkret gå hand i hand med dottern till hennes skola är gratis lycka på högsta nivå. Supermysigt.

Gratis lycka är också att se tillbaka på dagen som gått med tillfredsställeslse och att blicka fram mot en ny dag med tillförsikt

Knut

Tjugondag Knut och julen ska ut. Själv har jag hållt på att jula ut hela veckan. Det tar tid. Och
det är inte alls lika roligt som att plocka fram grejorna. Men idag är planen att det sista ska
undan.
Knut har ju namnsdag idag. Ett inte jättevanligt namn nu för tiden tror jag. Min farmor hade en
bror som hette Knut. En lite udda men rätt skön person som bodde i ett vitt hus med vita
runda stenar på. När vi var små kallade jag och min syster honom för "Knut i kroppkakehuset". Knut
lever inte längre men jag tänker med värme på honom denna Knutdag.