Den 31 december 2012 var det barmark och plusgrader här i Kalmar. Man hörde människor prata om att nu är nog våren på gång. Självklart hör jag till den skaran människor som är tillräckligt klok för att förstå att våren inte är här. Och ändå....
Någonstans slog det nog lite slint bland mina små grå för just den dagen bestämde sig Fru Alexandersson för att nu är det dags att dra i gång löpträningen på allvar. Och då, bara dagar senare, bestämde sig vår Herre för att bädda in även södra delarna av landet i ett rejält snöstäcke.
Nu får ni inte tro att det rör sig om några längre sträckor som ska avverkas i en viss hastighet. O, nej. Men utmaningen är tillräcklig ändå. Fast jag måste säga att det har gått över förväntan. Jag följer ett nybörjarprogram där man varvar raska (nåja) promenader med löpning. Successivt ökar man sedan andelen löpning tills man till slut orkar springa 5 km eller 30 minuter. Visst låter det bra? Men det krävs lite jädrar anamma för att ro det hela i land. Idag kände jag att det krävdes lite extra jävlar anamma; det var hyfsat kallt, ett rejält täcke med nysnö och naturligtvis hade en lagom frisk snålblåst bestämt sig för att göra mig sällskap.
Men det är en häftig känsla när man väl har tagit sig utanför dörren och faktiskt är igång. Och ännu häftigare är det när man är inne i stugvärmen igen och sitter vid datorn och bloggar om det.
Nu ska jag avnjuta ett bastubad och därefter tar TV-kvällen vid med barnen. Ha det nu bra alla så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar