Men för säkerhets skull tar vi det en gång till!

Så skulle det till slut ske. Detta nya, stora, märkvärdiga. Dottern skulle ha sin första blockflöjtslektion. Med bestämda steg styrde vi kosan mot kulturskolan i Kalmar, våning tre, rum nummer sju. Med alldeles ny blockflöjt och rosa nalle-fodral var dottern mycket nöjd och förväntansfull. Lektionen varade i tjugo minuter. Jag hade flera gånger tänkt tanken att man kan ju inte hinna med särskilt mycket på bara tjugo minuter. Där hade jag fel. Det var dessutom ingen gruppundervisning utan bara dottern och läraren. Lyxigt! Läraren var mycket lugn och metodisk. Jag vet inte om ni har sett reklamen på TV för avtalspension för kommunanställda. Den där en musiklärare står och dirigerar en ungdomsorkester som spelar Beethovens femma (Ödessymfonin). Ungdomarna kämpar på men det låter bedrövligt. När de är färdiga, ler läraren vänligt och så säger han med lugn stämma; Bra, det låter bra! Men för säkerhets skull tar vi det en gång till! Jag fick känslan av att dotterns lärare var lite av samma kaliber. I morgon blir det materialvård. Då ska flöjten oljas in och behandlas efter konstens alla regler.